Här är det gudagott att vara

Jag har en ständigt återkommande dröm; jag väcks tidigt på morgonen av fågelsången. Jag sätter på mig mina joggingskor. Vasco och Sillie hoppar av glädje och så ger vi oss iväg på en springtur. Jag springer över böljande sommarängar.Så kommer jag fram till hästhagen. Flory möter mig vid grinden, sänker sitt huvud så jag kan sätta på repgrimman. Sen springer jag vidare. Den här gången i skogen. Jag får ducka några gånger för grenarna, som kommer i vägen. Bakom mig hör jag min hästs hovar, som slår i marken och hennes djupa andetag...Efter att ha sprungit uppför den branta stigen, som jag och barnen kallar cowboystigen, stannar vi och vilar. Flory äter av det höga, gröna gräset och jag nyper mig själv i armen och upptäcker att det här är ingen dröm; det är verklighet!