Rouge vallmo

Vallmon odlades redan 5000 år före Kristus i Mesopotamien. De gamla sumererna kallade den pa pa. Därför blev vallmons släktnamn "papaver".

I den grekiska mytologin förknippades vallmor med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Man trodde då att skörden skulle bli stor om det växte vallmor på fälten.





Alla dessa vackra vallmobmommor lyser upp fälten på vår väg till Florys hage. Jag har alltid fascinerats av denna vackra blomma med dess starka färg och spröda blad. Kunde inte låta bli att fotografera dem häromdagen, då vinden blåste över ängarna och vallmoblommorna dansade i solen!




Kornvallmon är en symbol för veteraner från första världskriget. Den var nämligen vildväxande på slagfälten i Belgien. Den 11 november 1918 blåstes eld upphör på västfronten. Västfronten var ett makabert, spöklikt landskap. Ödeläggelsen var total. Byggnader, vägar, träd och växtlighet - allt var dött och förkolnat. Mer än 1 600 städer och byar låg i ruiner eller hade utplånats helt. Det enda som växte var vallmon, vars frön började gro när krigets härjningar rörde om i leran. Fälten översållades med ljusröda och röda blommor. Den röda vallmon blev en symbol för alla stupade soldater.

Här är det gudagott att vara

Jag har en ständigt återkommande dröm; jag väcks tidigt på morgonen av fågelsången. Jag sätter på mig mina joggingskor. Vasco och Sillie hoppar av glädje och så ger vi oss iväg på en springtur. Jag springer över böljande sommarängar.Så kommer jag fram till hästhagen. Flory möter mig vid grinden, sänker sitt huvud så jag kan sätta på repgrimman. Sen springer jag vidare. Den här gången i skogen. Jag får ducka några gånger för grenarna, som kommer i vägen. Bakom mig hör jag min hästs hovar, som slår i marken och hennes djupa andetag...Efter att ha sprungit uppför den branta stigen, som jag och barnen kallar cowboystigen, stannar vi och vilar. Flory äter av det höga, gröna gräset och jag nyper mig själv i armen och upptäcker att det här är ingen dröm; det är verklighet!